Pengar
Är så trött på att allt kostar pengar. Bara för man har barn med speciella behov så kostar "special" saker till dem mycket mera än till "normala" barn. Tex cykel. Angelina har fått en 3hjuling, som kostar mycket mera än en vanlig cykel. Nu fixar hon inte riktigt att cykla på den bara om någon går brevid) så hade velat ha en lådcykel/cargobike men det kostar ju massor.
Likaså vill man äta nyttigt eller är allergisk kostar "special" mat mera än "vanlig" mat.
Är så trött på att jämt behöva kämpa för allt och lite till. Man tycker det borde vara lättare och få hjälp osv men nej inte det inte.
Nu sitter jag och letar fonder så jag kan söka bidrag till en cargobike (lådcykel) så vi faktiskt kan cykla hela familjen. Angelina sitter i cykelkärra (max35kg) just nu när vi cyklar, bara det att hon väger 50kg nu. Det är tungt och känns som den ska säcka ihop helt.
Annars cyklar vi mest när hon är på kottis och det är ju heller inte rätt.
Semestern rullar på rätt bra. Ibland är det tjafs här hemma men jag mår mycket bättre så här lättare att inte få åt mig allt negativt. Visst vissa dagar är sämre men så är det för alla.
Skulle ringa psykiatrin och byta medicin men orkar faktiskt inte ta tag i det just nu.
I går var jag och mannen ute på Östersjö (festival i karlshamn) mycket trevligt. Alexandra från västerås/Solna kom och umgicks med mig. Underbara människa.
Känner mig så på ibland, saknar en vän väldigt mycket. ♡ känns som vännen aldrig har tid, men tyvärr är det ju så, man har alltid något. Men hoppas vi får till en dejt snart. Längtar lite tills skolorna börjar så jag har mina lediga tisdagar. Behöver verkligen bara vara hemma och inte göra något alls, bara vara själv. Är inte samma sak även om mannen tar barnen och de inte får störa mig.
På måndag kommer en kär vän från Falköping och hälsar på oss. *längtar*
Varför känner jag mig så ensam och misslyckad fast jag har så många underbara människor både nära och långt ifrån mig. Varför kan man bara inte få tycka om sug själv?
Likaså vill man äta nyttigt eller är allergisk kostar "special" mat mera än "vanlig" mat.
Är så trött på att jämt behöva kämpa för allt och lite till. Man tycker det borde vara lättare och få hjälp osv men nej inte det inte.
Nu sitter jag och letar fonder så jag kan söka bidrag till en cargobike (lådcykel) så vi faktiskt kan cykla hela familjen. Angelina sitter i cykelkärra (max35kg) just nu när vi cyklar, bara det att hon väger 50kg nu. Det är tungt och känns som den ska säcka ihop helt.
Annars cyklar vi mest när hon är på kottis och det är ju heller inte rätt.
Semestern rullar på rätt bra. Ibland är det tjafs här hemma men jag mår mycket bättre så här lättare att inte få åt mig allt negativt. Visst vissa dagar är sämre men så är det för alla.
Skulle ringa psykiatrin och byta medicin men orkar faktiskt inte ta tag i det just nu.
I går var jag och mannen ute på Östersjö (festival i karlshamn) mycket trevligt. Alexandra från västerås/Solna kom och umgicks med mig. Underbara människa.
Känner mig så på ibland, saknar en vän väldigt mycket. ♡ känns som vännen aldrig har tid, men tyvärr är det ju så, man har alltid något. Men hoppas vi får till en dejt snart. Längtar lite tills skolorna börjar så jag har mina lediga tisdagar. Behöver verkligen bara vara hemma och inte göra något alls, bara vara själv. Är inte samma sak även om mannen tar barnen och de inte får störa mig.
På måndag kommer en kär vän från Falköping och hälsar på oss. *längtar*
Varför känner jag mig så ensam och misslyckad fast jag har så många underbara människor både nära och långt ifrån mig. Varför kan man bara inte få tycka om sug själv?
