Besviken
Suck! Hade bara velat lägga mig ner och gråta. Känna mig omtyckt och värd något.
I kväll hörde mamma av sig och skulle komma med min symaskin. Hon hade även någon present till barnen. Jag sms:ade att hon kunde komma men tiden gick och barnen skulle läggas men de fick ändå vara uppe mycket längre än de brukar. Hon fick inte igång motorcykeln:/ Hon hade ringt efter hjälp men än så verkar det inte kommit någon. Skrev för en timme sedan att jag snart lägger mig. Men någonstans hoppas man så innerligt mycket att man har en vanlig normal familj. Vet att det är såhär och har alltid varit såhär men likförbannat blir man ledsen och besviken. Jag förstår inte om det nu är så att hon har så mycket "otur" visst hon har ju krossat ett par speglar om man nu tror på sådant. Men varför blir jag så besviken och ledsen gång på gång? Varför lär jag mig aldrig?
Tur jag var hos Johanna i dag och fick prata av mig och bebisgos. Jissus vad liten han är, fast han blivit så stor. 2600g vägde han nu. Stackars barn som ska växa upp i denna värld.
I kväll hörde mamma av sig och skulle komma med min symaskin. Hon hade även någon present till barnen. Jag sms:ade att hon kunde komma men tiden gick och barnen skulle läggas men de fick ändå vara uppe mycket längre än de brukar. Hon fick inte igång motorcykeln:/ Hon hade ringt efter hjälp men än så verkar det inte kommit någon. Skrev för en timme sedan att jag snart lägger mig. Men någonstans hoppas man så innerligt mycket att man har en vanlig normal familj. Vet att det är såhär och har alltid varit såhär men likförbannat blir man ledsen och besviken. Jag förstår inte om det nu är så att hon har så mycket "otur" visst hon har ju krossat ett par speglar om man nu tror på sådant. Men varför blir jag så besviken och ledsen gång på gång? Varför lär jag mig aldrig?
Tur jag var hos Johanna i dag och fick prata av mig och bebisgos. Jissus vad liten han är, fast han blivit så stor. 2600g vägde han nu. Stackars barn som ska växa upp i denna värld.