skärpa mig!
För mina barns skull ska jag tydligen skärpa mig? 
Fick den kommentaren på förra inlägget. Visst det var inget solskens inlägg men det hjälper faktiskt mig att skriva och få ut allt.
Livet känns så värdelöst många gånger och det stämmer, ofta orkar jag inte mera. Man kommer till en gräns, man orkar inget alls. Man ser ingen framtid fast man har barn.
Det blir för mycket och man blir nockad av väggen.
Man kanske behöver känna sig lite omtyckt?
Jag vet att det kommer vara en period nu, brukar vara extra tufft såhär på hösten. Att skriva om tankarna som kommer gör att jag inte ältar dem lika mycket.
Jag får bort dem från systemet och många tankar nu är att att jag inte borde leva mera, att jag inte duger, allt jag gör är fel och jag är så värdelös å, världen hade haft det bättre utan en sådan som mig!
Det blir inte bättre av att älta alla tankar då känner man sig bara ännu mera värdelös!
Jag har hittat mitt sätt, att skriva om det.
Hur skärper man till sig ? När man inte själv kan kontrollera tankarna som kommer?
