Precis såhär
Precis såhär känner Jag... är jag kanske är ett bättre ord. Texten är lånad från mamma.fit magasinet
För mig brukar det börja med att jag blir stirrig och rastlös. Jag tar en powerbar med chokladsmak eftersom den smakar lite sött och jag har fått för mig att den är förhållandevis nyttig och ofarlig (även om Olgas ord om att dessa bars mest innehåller skit väser någonstans inne i huvudet). Suget stillas tillfälligt men nu har jag fått lite mer kraft att ge mig ut på jakt. Jakt efter MER socker. Alltså inte jättemycket, utan bara liiiite till. Så jag ställer mig och gör hemgjord granola. Det är ju supernyttigt! Det vet alla. Havregryn, hackade nötter, mandelsmör, agavesirap, kanel, vaniljpulver. Jag smakar av granolageggamojan innan jag brer ut den över plåten med bakplåtspapper. Ja, inte en gång utan tre gånger. Faktum är att en sjättedel av smeten försvinner ner i magen, innan den ens har gräddats. Sedan väntar jag ivrigt på att granolan ska bli färdig i ugnen, låter den torka och svalna. Krossar den och strör den över lite vaniljkvarg. Ivrigt, med hetsiga händer. Nu är jag jäkligt sötsugen. Det måste gå fort. Jag är inte tillräckligt nöjd med sockermängden och går in i skafferiet för att hämta honung att ringla över mitt ”nyttiga” mellanmål. Inne i skafferiet ser jag en bortglömd påse med marshmallows som vi grillade till barnen som efterrätt i helgen. Hoppsan, det råkar visst slinka ner 5 st marshmallows också. Efter ytterligare en timme känner jag att nu har det ju redan gått lite åt helvete allting så varför inte göra sockersorti med stil och äta något riktigt GOTT istället för en massa hälsotrams, så jag vispar snabbt ihop ingredienser till en kladdkaka och slevar i mig först smet och därefter en kladdkaka-bit med vaniljglass.
Sen sitter jag där med magont vid 17.00-tiden och undrar vad som hände?
Idag blev det ingen promenad på jobbet men det blev innebandy i kväll igen. Synd det är en bit att köra.. trist att det varken fungerar med hemma träning eller borta träning i längden. Jag är för lat helt enkelt.
För mig brukar det börja med att jag blir stirrig och rastlös. Jag tar en powerbar med chokladsmak eftersom den smakar lite sött och jag har fått för mig att den är förhållandevis nyttig och ofarlig (även om Olgas ord om att dessa bars mest innehåller skit väser någonstans inne i huvudet). Suget stillas tillfälligt men nu har jag fått lite mer kraft att ge mig ut på jakt. Jakt efter MER socker. Alltså inte jättemycket, utan bara liiiite till. Så jag ställer mig och gör hemgjord granola. Det är ju supernyttigt! Det vet alla. Havregryn, hackade nötter, mandelsmör, agavesirap, kanel, vaniljpulver. Jag smakar av granolageggamojan innan jag brer ut den över plåten med bakplåtspapper. Ja, inte en gång utan tre gånger. Faktum är att en sjättedel av smeten försvinner ner i magen, innan den ens har gräddats. Sedan väntar jag ivrigt på att granolan ska bli färdig i ugnen, låter den torka och svalna. Krossar den och strör den över lite vaniljkvarg. Ivrigt, med hetsiga händer. Nu är jag jäkligt sötsugen. Det måste gå fort. Jag är inte tillräckligt nöjd med sockermängden och går in i skafferiet för att hämta honung att ringla över mitt ”nyttiga” mellanmål. Inne i skafferiet ser jag en bortglömd påse med marshmallows som vi grillade till barnen som efterrätt i helgen. Hoppsan, det råkar visst slinka ner 5 st marshmallows också. Efter ytterligare en timme känner jag att nu har det ju redan gått lite åt helvete allting så varför inte göra sockersorti med stil och äta något riktigt GOTT istället för en massa hälsotrams, så jag vispar snabbt ihop ingredienser till en kladdkaka och slevar i mig först smet och därefter en kladdkaka-bit med vaniljglass.
Sen sitter jag där med magont vid 17.00-tiden och undrar vad som hände?
Idag blev det ingen promenad på jobbet men det blev innebandy i kväll igen. Synd det är en bit att köra.. trist att det varken fungerar med hemma träning eller borta träning i längden. Jag är för lat helt enkelt.
