Jag är inte gravid, jag är bara tjock!

Var nere och slängde skräp på tippen innan, när jag va på väg hem tvärstannade jag bara och vände. Nu sitter jag i minneslunden på kyrkogården. Önska jag kunde få prata med mormor och morfar..
Det är nassor fåglar som flyger runt här och låter, mest skator eller kråkor.

Jag önskar de kunde varit med i lördags på bröllopet, de va med i mitt hjärta i alla fall.

Farmor ringde innan och tyckte det var dåligt att mamma inte kom. Jag försökte försvara mamma, men hade velat ha henne där. Men på ett sätt förstår jag henne med, jag har ju faktiskt sagt att hon inte får komma hem till oss osv. 

Såhär skrev hon i lördags kväll : 

 

 

Hej Lovley! Förlåt.vi blev lite försenade (bara lite) 20-25 min ca, pga pungtering. Hade lovat mej själv aťt vara ute i god tid. Vilket vi från början var, skulle bara hem å lämna Malla å hämta telefonen. Sen började tankarna snurra, pallar jsg detta,( att komma försent) det var ju detta som inte fick hända. Jag tänka på vadd dusagt till alla( tidigare.) Om du sagt något , det vet ju inte jag. Men dom(släkt å vänner) måste ju undra varför jag aldrig har barnen eller kommer på kalas å tillställningar eller varför ni aldrig hälsar på hos mormor. Nåt måste dom ju undra å fråga? Nu bara snurrar alla tankar å ögonen rinner å egentligen vill jag bara hålla om dej, å hoppas på att allt bara var en fruktansvärt dålig mardröm, å att jag snart vaknar

 Kan du nånsin förlåta.... Allt hade varit så enkelt, komma försent, förklara å be om ursäkt att vi var sena. Vill i allafall önska er lycka till  å säga att ni ska vara rädda om varandra å era fina barn.

Ja där gick messet iväg av misstagför andra gången innan det var klart.  Skulle säga puss o kram och att jag älskar er alla. 

Att hon bara inte kan ta tag i sitt liv, hon hade fått massor med stöttning av mig och barnen hade älskat att vara hos henne igen

 

Här är den bästa bröllopsbildern ever